Söder om söder om söder om Stockholm ligger den fiktiva förorten Finland. Här bor en rad färgstarka personligheter från världens alla hörn, huvudsakligen från Finland och i viss mån Åland. Författaren Toni Brandt har uppenbarligen haft väldigt roligt medan han skrev sin skröna med samhällssatiriska inslag om denna märkliga plats och dessa udda människor. Humöret och berättarglädjen är på topp från första till sista sidan. Texten formligen sprakar av mer eller mindre lyckade infall och mer eller mindre kvicka formuleringar. Det är bra flyt i språket och författaren vet att ladda meningarna med energi. 

Men han är sämre på att välja bort och sätta punkt. Det här är en skröna med extra allt och lite till. Från en hel del riktigt fyndiga formuleringar och fantasifulla scener till vulgära och trötta klichéer. Det är svårt att redogöra för någon egentlig röd tråd genom denna nästan 350 sidor tjocka roman. Författaren radar upp en mängd färgstarka scener, där man som läsare småningom kan utskilja ett antal återkommande figurer. En av huvudpersonerna är Ari Vitto, som är typisk för romanens personteckning. Ari fick nytt efternamn när han folkbokförde sig i Sverige och råkade tappa sin tunga plånbok på foten just när tjänstemannen frågade efter hans efternamn. Han är aspirerande ståuppkomiker och talar bruten svenskfinska av (den komiska?) typen: ”Nytt jak ska testa sig den här migrofönen. /.../ Satans sitmigrofönen, den inte fungerar sig!”.

Här finns hans kompis som heter Kesko-Kaupoi och drömmer om att bli författare. Datornörden R0b0 som identifierar sig som robot vilket försvårar uppvaktandet av hans enda kompis Marjo. De åländska raggarna Conny, Ronnie och Danne. Den finlandssvenske affärsmannen Ekki och hans förmögna farmor Hurja-Lisa. Med flera, med flera...

Det är kort sagt för mycket av allt. Romanen drunknar i alla vitsar och stickspår. I stället för att skratta mer och mer, blir jag alldeles utmattad av att stå i denna orkan av osorterade påhitt, hur fantasifulla de än är. 

Sällan har jag läst en förlagsutgiven bok i så stort behov av en textkritisk och konstruktiv redaktör. Vilket är synd, för här finns en genuin berättarglädje parad med en stor och otyglad fantasi, i händerna på en inte obegåvad skribent.

Så jag ser nog ändå fram emot nästa, förhoppningsvis mer trimmade, verk av Toni Brandt.