Redan på 1980-talet började Berit Olanders skriva på sin debutroman "Vemses flicka är du då?''. en bok som sannerligen fått växa fram långsamt. Det är en mogen debut som på över 400 sidor skildrar utvecklingen på Åland efter kriget, från en lantlig avkrok till ett modernt samhälle.
I romanens centrum står den självbiografiska Berit, som växer upp i en stor barnaskara på Norrvandö. Även om hennes mor, som kommit till Åland från det krigsdrabbade Ekenäs, uppfattar öriket som ett land av mjölk och honung, präglas tillvaron till att börja med av stor fattigdom. Familjen, som utöver Berit och föräldrarna också innefattar fyra syskon, bor inledningsvis i en enkel koja, utan el, rinnande vatten eller några som helst bekvämligheter. Den snabba, närmast våldsamma utvecklingen som sker under efterkrigstiden skildrar Olanders med en påfallande skärpa. Hon berättar om när telefonen installeras och när familjen köper sin första TV. Samtidigt börjar färjorna till Sverige leverera turister till ön, och på så sätt öppnas en större värld för Berit. Kartorna ritas bokstavligen om: huvudpersonens favoritsysselsättning är nämligen att skapa kartor - en välfunnen
illustration av romanens tematik.
Sakteligen får familjen det bättre. Fadern bygger ett nytt hus och vardagssysslor blir lite mindre krävande. Men de tekniska framstegen förändrar också livsstil och vanor. Strävan efter att spara och återanvända ersätts snart av en slit-och-släng-mentalitet. Gamla kunskaper glöms bort, men glädjande nog uppvisar Olanders en anmärkningsvärd förmåga att gestalta den tidens sysslor och tekniker, allt från brödbak till isfiske.
Det är med andra ord en komplex bild av moderniteten som Olanders tecknar. För när det nya tränger fram och förenklar livet sker det på bekostnad av traditionell kunskap och samhällsstruktur. Det ömsesidiga beroendet och beredvill igheten att hjälpa varandra i det lilla samhället får en mindre betydelse när världen moderniseras. Med sitt långa perspektiv lyckas författaren, tack vare kunnande och erfarenhet, skildra både nyhetens behag och saknaden efter det som en gång var.
Också personbeskrivningarna övertygar med sin mångsidighet. Inte minst fadern är en motsägelsefull och fascinerande gestalt: bakom den uppsluppna ytan döljer sig ett våldsamt mörker som resten av familjen hela tiden måste anpassa sig till. Relationen mellan Berits mamma och farmodern Julanda präglas likaså av konflikt.
På ett mer övergripande plan fångar Olanders dessutom det åländska samhällets illa dolda klasskillnader, som trots samhällsutvecklingen tycks bestå. Människor och relationer skildras med en sinnlig urkraft som känns i hela kroppen. Ett starkt emotionellt patos genomsyrar berättelsen, skickligt förmedlat ur barnets perspektiv.
Det är en stark debut som Olanders gör med "Vemses flicka är du då?". Den präglas av ett varmt, klokt och inkännande berättande, som på det hela taget är övertygande. Lägg dessutom till Olanders blick för naturen och du har ett verk om efterkrigstidens Åland som har närapå episka proportioner.