Sonja Nordenswan kan konsten att berätta. Tack och lov! Det är nämligen långt ifrån alla författare förunnat. På något oförklarligt sätt säger hon precis lagom mycket om personerna och händelserna. Ivrigt greppar man den lilla boken varje kväll för att få läsa mer. Varför ska du läsa Sonja? För att lära dig mer om människor och livet. Du behöver berättelser. Berättelserna behöver dig.

En gumma som sitter och pratar med en katt. Hur spännande kan det bli? Mycket, lyder svaret.
Sonja Nordenswan kan konsten att berätta. Tack och lov! Det är nämligen långt ifrån alla författare förunnat.
På något oförklarligt sätt säger hon precis lagom mycket om personerna och händelserna. Ivrigt greppar man den lilla boken varje kväll för att få läsa mer.
Faktakollarna har varit många och grundliga, det förstår man exempelvis av uppräkningen av vad som dansades på en herrgård i Finland 1852: Mazurka, fransäs, kadrilj, menuett, vals, polonnäs, polska och kotiljong.

Återhållsam

Nix, Sonja o jag är inte vänner, bara sådär åländskt bekanta som man är. Jag känner mig fri att skriva vad jag tycker. Och jag tycker om. Precis som förvånansvärt många läsvana åländskor som säger: "Hon den där Sonja, hon är riktigt bra".
Stilen är återhållsam, det förekommer inget onödigt broderande om väder och vind, eller ens om personernas utseende. Det som sägs blir viktigare. Det är berättartekniskt skickligt.

För katten
Ramen är alltså en äldre kvinna på en irländsk ö som berättar om sitt liv för en katt. Ett ovanligt grepp. Det funkar.
Kvinnan är något så ovanligt som en ful huvudperson, hennes ansikte är vanställt. Varför? Man vill veta!
Romanen bjuder på en rivstart. Det är rötmånad och hettan är tryckande. En giftasvuxen dotter skrattar mitt i natten. Snart fälls en rakkniv ut. I presens.

Få detaljer
Vi lär småningom känna en prästfamilj i 1800-talets Svenskfinland. Något fasansfullt har hänt, det anar vi tidigt.
Berättelserna bjuds från en mogen penna som vet vad den sysslar med. Detaljerna är inte många, men noga valda:
Plötsligt hade hon rört vid hans underarm. Handen hade gjort det självmant. Dragit sig mot den nakna huden på samma sätt som den drogs mot kakelugnskaklen.

Eller så här:
Livet har sin början vid vårvinterns islossning. Man föds ur den spricka som öppnar sig med ett dån och när vattnet flödar fritt är det bara att följa med. Att mötas av ett spädbarns leende känns som att hitta vårens första tussilago...

Varför ska du läsa Sonja? För att lära dig mer om människor och livet. Du behöver berättelser. Berättelserna behöver dig.
Katten vill också veta mer om vad berätterskan Sonja har att säga!