Dokumentaristen Mikael Martikainen och datorprogrammeraren Tomas Gustafssons mål för i sommar är att en gång för alla lösa mysteriet med m/s Irma. Och de har en plan för att hitta henne.
Skeppet försvann under en stormig natt 1968 och förde elva personer med sig i graven. Men skeppet har aldrig hittats.
Spekulationerna och teorierna om vad som hände med skeppet Irma är fler än höstråna i en höstack.
Ett av de största mysterierna i Svenskfinland har dryftats i böcker, podcaster och nyheter i över 50 år. Som att leta efter en nål i en höstack sägs det.
Många fallgropar på vägen mot dokumentär
Mikael Martikainen är fast besluten att dokumentera händelseförloppet i en timmes dokumentär - och att hitta Irma.
- Sommaren 2019 kommer vi att bege oss ut på havet och försöka hitta Irmas vrak och den vägen sedan försöka räkna ut vad som kan ha hänt och förorsakat det här tragiska haveriet, berättar Martikainen.
Han har slitit sig i håret kring dokumentärprojektet. Det ska fixas tillstånd av alla de slag, dokumentärens finansiering ska krafsas ihop av flera olika aktörer, vilket inte är det lättaste.
Bland annat Svenska Yle är delfinansiär i projektet.
Men tid är pengar när man är frilansande dokumentärfilmare. Mycket står på spel och mycket kan gå fel.
Men nu finns det nytt hopp om att faktiskt hitta skeppet.
Företagaren och ingenjören Tomas Gustafsson slog sig ihop med Martikainen eftersom han också är intresserad av vrakletning och de möjligheter som modern teknologi tillför.
Sista chansen för de anhöriga att få veta vad som hände
- Det finns en väldig känslomässig story bakom Irmas öde och det är också en motivering till att vi är i farten nu, säger han.
Med tanke på hur länge det gått sedan skeppet försvann så börjar det nämligen nu vara sista chansen för de anhöriga att få veta vad som hände med de elva personer som försvann med Irma.
- Minnestillställningen i Borgå i fjol drog över 400 besökare vilket berättar om att grejen kring Irma i bygden i Borgå och i Vålax är i en helt egen klass. Det är många som har levt med det här och tänkt på det här, säger Gustafsson.
Men det är inte en stor grej enbart för de anhöriga och andra intresserade. För dokumentärteamet är det här ett jättelikt researchprojekt som inbegriper otaliga intervjuer för att belysa allting.
- För mig är det nog ett av de största dokumentärprojekten hittills. Det ska bli en timmes dokumentär och det kräver nog en jättestor insats av oss i filmteamet, säger Martikainen.
De har redan filmat trettio timmar material för dokumentären.
- Det är ett stort arbete från vår sida i och med att det är det vi jobbar med. Så det är vårt levebröd så att säga. Vi har fått in en liten summa för produktionskostnader än så länge men vi hoppas ännu på att få en ordentlig finansiering för projektet, suckar Martikainen.
Från 4 500 kvadratkilometer ner till 146 kvadratkilometer
Gustafsson är datorprogrammerare och har nu utvecklat en datorsimulation vid namn Stormwind Simulator som ska hjälpa till att lista ut var skeppet kan ha förlist.
- Jag har satt ner kring två månader på att utveckla program som räknar ut driftsmönstret, berättar han.
Som ledtrådar använde han sig av de föremål från Irma som flöt iland här och där på ett stort område inom de närmaste veckorna och månaderna efter försvinnandet.
Föremål flöt mot nordost upp till Enskär och till och med i rakt motsatt riktning mot sydväst.
En sko, lastluckor, livringar och den enda funna besättningsmedlemmen: styrmannen Torvald Grönqvist, vars kropp hittades i den uppochnedvända livflotten tre sjömil från åländska Yxskär.
Flotten som borde ha kunnat rymma samtliga ombord på Irma.
Allt det här flöt ändå iväg från samma punkt i havet.
Med modern teknologi och datorprogrammering har de försökt göra det som man misslyckades med 1968-1969 när man med manuella metoder försökte göra samma baklängeskalkyl av havsdrifterna.
- Om man räknar i arbetstimmar så har vi båda satt ner en sjuhelsikes massa arbete på att fundera. Vi har tagit i bruk moderna metoder för att hålla reda på allting, berättar Gustafsson.
Bland annat har de startat ett slutet diskussionsforum där all information samlas och olika sidospår av mysteriet blöts och stöts i egna trådar.
Duon har också vistats timtal i dammiga arkiv och letat efter varje uns av information som kan vara till någon nytta.
Inte uteslutet att Irma redan har hittats
En vild teori som de lekt med är att försvarsmakten redan vet var Irma ligger, men att de inte har gått ut med det.
- Försvarsmakten sysslar med sådan verksamhet som är helt sekretessbelagd och som ingen utomstående har någonting att göra med. Det är bara myndigheter som har hand om det. De kan ju hitta vad som helst där ute på haven, säger Martikainen.
- Man skannar ju de här havsbottnen när man gör farleder och allt möjligt annat så där finns säkert en massa som de redan vet om, säger han.
Ett 45 meter långt fartyg av järn borde inte heller vara det svåraste att hitta. Bara man vet var man ska leta.
- Vi har analyserat alla tänkbara faktorer och försökt krympa någonting som ursprungligen var 4500 kvadratkilometer till ungefär 146 kvadratkilometer, berättar Gustafsson.
Problemet är att det finns så mycket konfliktfylld information.
Möjligtvis var Irma ute i lite ogjort ärende och färdades utan lots på sjöområden där man borde ha haft lots. Positionerna som Irma uppgav är möjligtvis inte riktiga.
För dokumentären har man redan filmat de sista människorna som såg Irma; två åländska fiskare som observerade det för den tiden ovanligt stora fartyget i sina farvatten.
- Så vi vet inte, men vi har goda misstankar. Och de misstankarna kommer vi att kolla upp som första, säger Gustafsson.
- Det går till så att man först drar en undervattensskanner efter båten och sedan om man hittar något så dyker man ner. För man kan ju inte börja dyka på måfå, säger Martikainen.
Ifall det skulle gå så lyckligt att de hittar Irma så vill de med dokumentären peka på vad som egentligen skedde den där stormiga natten för drygt femtio år sedan.
- Det är ju inte heller klart att vi lyckas med det. Det kan ju hända att det finns flera tänkbara orsaker till varför det har hänt. Men vi har våra misstankar nu om vad som kan ha kunnat förorsaka det, säger Martikainen.
- Vi har det senaste året hört en hel massa teorier om bomber, ubåtar och allt möjligt annat. Men alla båtar sjunker för att de blir vattenfyllda, så också Irma. Det var en storm på 26 m/s med fem meter höga vågor och i något skede blir båten för liten för att klara av allting.
Det finns indikatorer för problem med propeller och koppling och andra tekniska fenomen.
- Plus alltid då det här med dåliga beslut. Alla som vi har talat med som är erfarna på sjön nickar instämmande. De förstår för de har själva varit i liknande situationer. Skillnaden mellan att lyckas och misslyckas är mycket liten, säger han.
I allmänhet så är det så att för att gå under så måste många faktorer inträffa. Det räcker inte med bara ett misslyckande utan det är flera saker som ska hända samtidigt.
- Till exempel stormfronten som kommer just då under några timmar som allra värst. Plus att man kanske just då har ett tekniskt fel och gör ett litet misstag i ruttvalet och tidpunkten. När det är tillräckligt många saker så skiter det sig, konstaterar Gustafsson.