Janet Wallsten har läst den finlandssvenska romanen "Frihetens pris" och är positivt överraskad. Hon skulle gärna se den filmatiserad.

Det är tur att Österbottens Tidning förser mig som recensent med nyutkommen litteratur av varierande slag, annars skulle troligtvis många böcker förbli olästa för min del, och det vore ju synd, eftersom vissa böcker är speciellt läsvärda.

En sådan bok är ålänningen Sonja Nordenswans "Frihetens pris", som är en fristående parallellhistoria till den kritikerrosade "En sång ur kylan", som jag nog också måste läsa efter att ha läst denna välskrivna, intressanta roman.

"Frihetens pris" är den femte av Nordenswans romaner, och enligt mig måste hon vara en av Svenskfinlands skickligaste författare idag.

Boken inleds med att Jason Mossberg år 1919 kommer hem till San Fransisco från kriget i Europa, där han har fått reda på att hans farfar August Mossberg inte är den han utsagt sig för att vara, och Jason vill veta sanningen om honom och sitt eget ursprung.

Boken tar oss med till både Finland och Irland på 1850- talet, där kampen för överlevnad, men också jämlikhet, är hård.

Boken följer också pigan Annas liv, som bär från Finland via Stockholm vidare till USA, och Augusts och Annas liv och öden sammanflätas på ett oväntat sätt.

Gällande Anna är det trevligt att för en gångs skull få läsa om ett människoöde från denna tid där levnadsvillkoren faktiskt förbättras, både ekonomiskt och i övrigt. Både Anna och August lär sig läsa, vilket inte är en självklarhet för alla under denna tid. Ett exempel på en av Nordenswans underbara formuleringar angående Annas frigörelse är:

"När de (Anna och Petter, hennes arbetsgivare och blivande man i Stockholm) var på tumanhand i bostaden, hade också Anna lossat på den underdåniga mentala korsett, som hon hade tvingats lära sig bära sen barnsben."

Också Jasons farfar Mossberg slår sig till ro och når materiellt välstånd småningom, men innan dess hinner mycket hända. Stor plats i boken upptar den speciella familjen Woodhull, som också bidrar till att Anna och Augusts öden förenas.

Både handling och språk känns övertygande. Några små språkfel finns, men de stör inte helheten. Om jag skulle ändra på något vore det kanske styckeindelningen. Texten är tidvis ganska tät, och med fler, kortare stycken skulle boken ha blivit mer lättläst och ännu mer njutbar.

Ibland känns handlingen på gränsen till lite väl orealistisk, men visst händer det att det verkliga livet också bjuder på överraskningar ibland, så med författarens rätt att överdriva fungerar boken. Jag ser framför mig många händelser i boken i bild, och jag kan tänka mig att boken väl kunde lämpas för filmatisering.

Kampen för frihet och frispråkighet upptar som sagt också stora delar av boken, och blir Annas man Petters öde, en del av familjen Woodhulls liv, och också Augie är på väg in i politiken då Anna hittar honom i San Fransisco, och kräver en förklaring till hur det kommer sig att han bär en annan mans identitet.

Sammanfattningsvis: Läs boken. Det är den värd.