Igen är dom ute och både skjuter och jagar varandra. Alla ”banditer, agenter, miliser, farliga brudar och annat roligt” för att direkt citera Tom Paxals senaste och nu också sista del i kriminalromantrilogin om krematorievaktmästaren John Ström, boken Askad. Paxal är något av en udda fågel bland dagens finlandssvenska författare. Han är uppvuxen i Rödbergen – en gammal tvåspråkig arbetar- och sjömansstadsdel i Helsingfors centrum och han har satsat på att skriva kriminalromaner. Men allt tar slut en dag. Så även Paxals trilogi. Hur det går för huvudpersonen John ska inte avslöjas här. Det får läsaren själv ta reda på. Men boktiteln ger en fingervisning därom. Däremot får alla Tom Paxals entusiastiska läsare hoppas att han inte avslutat sin författarbana. Han har nämligen ännu mycket både att ge och skriva om.

Igen är dom ute och både skjuter och jagar varandra. Alla ”banditer, agenter, miliser, farliga brudar och annat roligt” för att direkt citera Tom Paxals senaste och nu också sista del i kriminalromantrilogin om krematorievaktmästaren John Ström, boken Askad.

Paxal är något av en udda fågel bland dagens finlandssvenska författare. Han är uppvuxen i Rödbergen – en gammal tvåspråkig arbetar- och sjömansstadsdel i Helsingfors centrum och han har satsat på att skriva kriminalromaner.
För snart fyrtio år sedan inledde Paxal sin författarbana med att beskriva sin barndoms Rödbergen i en bok som hette ”Vännerna”. Tom Paxal, ”Paxi” kallad, som är född år 1947 har ett mångskiftande liv bakom sig.

Han har varit sjöman, idrottsinstruktör, gymnastiklärare och socioterapeut. Han bor numera i Borgå.

Huvudpersonen John blir i boken pensionerad som vaktmästare i Krematoriet i Sandudd i Helsingfors. Men något lyckligt och stillsamt pensionärsliv väntar honom inte. Istället blir det hans förflutna med skurkar, östmaffia, lejda mördare, diamanter och stulna pengar som hela tiden ska förfölja honom. Ett livsöde som skildrats i böckerna ”Nitad” och ”Jagad” som var de två första delarna i trilogin.

Precis som i tidigare verk löper minnena från Rödbergen som en röd tråd genom boken. Barndomsvännen Tom ”Sjöba” Sjöberg med porrbutiken på Stora Robertsgatan 38 är självklart med på ett hörn. Och vem annan än ”Sjöba” blir den som ska fixa allt mellan himmel och jord.

En poäng med Paxals skildringar är att de delvis är verklighetsbaserade medan andra avsnitt är rena fantasiprodukterna. Ett bra smakprov är följande avsnitt:

”John kom att tänka på hans barndomstid i Helsingfors hamn, Rödbergen. Kom ihåg ånglokomotiven som tuffade i Rödbergen. Hur de som grabbar hoppade på godsvagnarna och åkte runt via Brunnsparken till Skatuddshamnen”.

Lite längre fram står det:
”Fastän ångtågen har tuffat bort för gott och Rödbergen med de gamla rasken är rivna och hela det gamla Rödbergsgänget är borta, flimrar allting från den tiden som en skarp filmkopia framför Johns ögon där han sitter och blundar på tåget ”Sibelius” till Viborg”.

Viborg i Ryssland dyker naturligtvis upp igen. Här finns Restaurang ”Krasnyj Octobr” med sin sovjetiska femuddiga stjärna blinkande i röd neon ovanför ingången. Och här vimlar det som vanligt av alla slags skurkar och gangstrar. Det hårda spelet handlar om stora pengar och blåvita, dyrbara afrikanska briljanter på tretton karat.

Den eleganta ryska damen Nadja med sina stilettskor och djupa urringningar innehar åter en gång en nyckelroll under de dramatiska händelserna. Däremellan tar John och Nadja det lite lugnare. De är ute och äter god mat på restaurang Troika i Helsingfors innan de dansar på Storyville.

Till de mer surrrealistiska inslagen hör berättelsen om hur de tillsammans besöker Liberias huvudstad Monrovia på den afrikanska västkusten. Inne i den lokala sjömanskyrkan blir John med svärd dubbad till medlem av kyrkan av en något excentrisk pastor medan de andra deltagarna faller i extas och börjar tala tungomål.
Sedan följer parets snabba avfärd med båt från Monrovia till Abidjan i Elfenbenskusten varifrån de ska ta flyget till Europa. Den täta djungeln med de fräna lukterna, hyddorna, eldarna från byarna och ruckelstäderna som gled förbi längs kusten beskrivs lika levande som i någon av de klassiska Afrikaskildringarna.

Men allt tar slut en dag. Så även Paxals trilogi. Hur det går för huvudpersonen John ska inte avslöjas här. Det får läsaren själv ta reda på. Men boktiteln ger en fingervisning därom.

Däremot får alla Tom Paxals entusiastiska läsare hoppas att han inte avslutat sin författarbana. Han har nämligen ännu mycket både att ge och skriva om.