Intressant ramberättelse lyfter boken till något mer än en anekdotiskt skvallermättad roman.
Han heter Topi Kalliokoski, han är vaktmästare-chaufför-alltiallo på Finlands ambassad i Stockholm; ”bara” vaktmästare trots akademiska studier.
Han är huvudperson i Tapani Suominens roman ”Sista vintern på ambassaden” och en man som har ögon och öron öppna i en märklig värld av karriärister, intrigmakare, kvinnotjusare, drinkare, opportunister och rena lurendrejare.
Suominen borde veta vad han fabulerar om, journalisten arbetade själv som kulturattaché på ambassaden kring sekelskiftet. Suominen har skrivit i ett liknande format förr då han blickade tillbaka på studentradikalismens år i ”Noshörningarnas tid” (1997). I bägge lyckas han fiktionalisera en trovärdig verklighet.
Stockholm är inte Kalliokoskis ¬första stationeringsort, han är en man som närmar sig pensions¬åldern och hunnit se utrikes¬förvaltningen under flera decennier och ¬arbetat under mer eller mindre ¬märkliga ambassadörer på beskickningar världen över, han har också mött den finländska politiska eliten (?) med minnen som nu inte alltid är särskilt smickrande.
Suominen skildrar ambassad¬världen som en gammaldags ¬hierarkisk, toppstyrd värld där -karriärister armbågar sig fram och vänder kappan efter vinden för att behaga sina chefer bara för att ¬hugga kniven i ryggen på dem eller sina kolleger när tillfället ges.
Suominens penna är vass, och personporträtten dräpande. Somliga av karaktärerna lätta att identifiera, andra kräver lite djupare insikter i diplomatins värld och politikens inre krets.
Vi har den i boken nu sittande kvinnliga presidenten som också varit utrikesminister och hennes vredesutbrott riktade till hennes underställda, en historieprofessor som blir kränkt om han blir duad, en FN-diplomat som tar kvinnorna på brösten då han åker hiss, en likaledes tafsande arbetsminister, en sjavigt klädd socialdemokratisk utrikesminister som somnar i ambassadbilen, en totalt blåst kulturminister och många fler.
Det som höjer ”Sista vintern på ambassaden” över den anekdotiska skvallermättade nyckelromanen är ramberättelsen som tar vid då Topi Kalliokoski får en ny chef i ambassadören Lauri Stolt som vill sätta ordning på torpet med ett strikt kommando.
Stolt är Kalliokoskis plågoande från barndomens Vuoksenniska, en några år äldre skolkamrat och mobbare.
Denne gör ingen min att känna igen Kalliokoski.
Suominen driver elegant den här konstellationen mot ett oväntat slut.
”Sista vintern på ambassaden” är en roande och odiplomatisk inblick i diplomatins värld.
Om boken
• Sista vintern på ambassaden.
• Roman av Tapani ¬Suominen.
• Översättning Tuva Korsström.
• Litorale 2017.
• 333 s.