Leo Löthmans nya roman som delvis utspelar sig i Karis är en av de bästa som recensenten läst på länge. Den tar ett starkt avstamp i den egna släkthistorian och är den första delen i en trilogi om ett Finland i utveckling.
Leo Löthman med Himlen över Helvetinjärvi är en sällsynt värdig kandidat till Finlandiapriset.

Romanens handling inleds på Åland på 1950-talet. Berättaren är en liten pojke som ska göra sin första flygtur med sina föräldrar och bröder från Åland till fastlandet med Karis som slutdestination. Berättaren konstaterar då han och familjen når Karis efter en oändligt lång färd med flyg och tåg att han inte är den första i sin ätt som styrt kosan mot Karis och dess beryktade Stationsbacka med utsikt över hela samhället.



Därmed förflyttas läsaren ytterligare hundra år tillbaka i tiden till Ruovesis djupa skogar och Helvetinjärvis strand, där berättarens släkt lever ett strävsamt torparliv men småningom inser, att framtiden finns i söder.



Från Ruovesi till Lojo

Romanen är en berättelse om en släkt som stretar framåt i ett Finland som gör detsamma. Tiden är tidigt 1900-tal och färden från Ruovesi norr om Tammerfors till Karis med häst och släde tar nio dagar. Färdens slutdestination är Lojotrakten, där familjen Heinänen med föräldrarna Salu och Elmiina i spetsen och en stor barnaskara slår sig ner.



Mycket är nytt, och de är inledningsvis ovana att omringas av och jobba tillsammans med svensktalande "pettrevolk", men arbetstempot är något lugnare än de är vana vid – endast cirka 70 arbetstimmar per vecka – och de skapar sig snart ett gott rykte som en hårt arbetande familj med stora kunskaper, inte minst då det kommer till hästskötsel.



Oroliga tider

I skuggan av familjen Heinänens strävan att i sann nybyggaranda skapa en bättre framtid för kommande generationer präglar tidens anda tillvaron. Finland är ett storfurstendöme under Ryssland som strävar efter självständighet, men när den äntligen uppnås drar inbördeskriget över landet.



Barndödligheten är fortsättningsvis hög och spanska sjukan härjar, vilket tvingar det finska folket ner på knä. Här växer sig bilden av den finska mentaliteten fram som lever kvar än i dag – finländarna blev ett tyst och allvarligt men fortsättningsvis hårt arbetande folk.



Paralleller till Moberg

Även om familjen Heinänen håller sig inom det egna landets gränser är det omöjligt att inte dra paralleller till Vilhelm Mobergs Utvandrarserie. Samma strävan att skapa sig en bättre tillvaro präglar Löthmans roman samt utmaningarna i att möta nya människor, språk, platser och seder.



Löthmans bok är liksom Mobergs verk så mycket mer än en roman – utöver en släktkrönika är det också en berättelse om vårt land och folk som får utstå oroligheter, krig och sjukdomar och om utvecklingen från torpar-, bonde- och klassamhälle mot urbanisering och industrisamhälle.



Kontrastfullt

Trots den snabba utvecklingen i vårt land under första hälften av 1900-talet är kontrasten mot dagens tillvaro ändå slående. Särskilt väl märks detta i tempot; då författaren skildrar resor som görs genom landet – ta till exempel den nio dagar långa färden mellan Ruovesi och Karis som nämns ovan – jämfört med dagens cirka fyra timmar är skillnaden hisnande.



Även perspektivet i bokens inledning, då vi befinner oss på 1950-talet, är väldigt avlägset vårt eget – tågresan mellan Helsingfors och Karis ter sig för berättaren evighetslång, och Karis befinner sig enligt betraktarens Ålandsperspektiv "ohyggligt långt från kusten". Löthman skriver lättläst, och ger utöver perspektivet på Finlands historia även en fin inblick i Nylands lokalhistoria under 1900-talets första årtionden. Detta är en berättelse om folket som byggde upp vårt land, och efter att ha slagit igen boken känner jag en djup vördnad och respekt för dessa generationer.



Leo Löthman med Himlen över Helvetinjärvi är en sällsynt värdig kandidat till Finlandiapriset.