Paxal har varit mån om att hålla kvar intervjuformen,
eller snarare samtalsformen, eftersom författarens
egna inlägg och repliker också har sin
plats.
Därav bokens rapsodiska karaktär som relativt
fritt blandar minnesbilder och anekdoter
och lika mycket låter associationerna som kronologin
styra.

Paxal går inte in för att spekulera i vad som är
sant och vad som bara är skrönor, utan återger
Sjöbergs berättelser mer eller mindre okommenterade.
Under samtalen upplever han också att Sjöberg
har en ”hjärtpunkt som inte går att tränga
igenom, en gåtfull öm kärna av oförklarlighet”.
Paxal har också intervjuat en del andra personer
ur samma miljö, däribland Volvo-Markkanen,
vars färgstarka historia får ett eget avsnitt i
boken.
En aspekt av boken är den ovanliga samhällsvinkeln,
som visar hur brottslighetens former är
direkt beroende av samhällets bestämmelser och
klyftan mellan lag och rättskänsla – både spritlangningen
och porrsmugglingen dog t.ex. ut
med liberalare politik.