Litorale försöker varje år ge nya författare chansen att få fram sina debutverk. 2025 har vi fem debutanter. Jag har inte följt upp i jämförelse med tidigare år, men jag tror att detta är ett normalt år. Jag vill dela med mig de tankar som debutanterna väcker. 

För mig är Nine Selander den mest intressanta. Hon fyller kriterierna för en bra debutant och lektören tyckte omedelbart om hennes roman. Nine kommer från Kyrkslätt och debuterar med en roman i Casblanca stil om en lönnkrog i Stockholm i Coronatider samt ett kärleksförhållande som utvecklas där.

Vad är då mina viktigaste kriterier? Olika förlag har sina bedömningsmodeller men för mig är huvudkriterierna:

1) Storyn är meddragande och intressant. Dramaturgin fungerar. Astrid Lindgren. En mästare på lågmäld dramaturgi. Fungerar lika bra för mig som vuxen som när jag var barn.

2) Språket och stilen håller streck, eller är tillräckligt nära. Tänk på Shakespeare. Han kom ut med hur många nya uttryck som helst som ännu används idag. Om Shakespeare skulle ha levat idag, skulle han ha varit en rappare.

3) Manuset ger något åt läsaren att tänka på efter att boken lagts åt sidan. En bra bok, oavsett om det är en fakta eller skönlitterär bok skall väcka känslor.  Jag vill gå tillbaka till Astrid Lindgren. När jag var kanske tio år lärde jag mig att Emil i Lönneberga blev ordförande för kommunalnämnden i Lönneberga. Det har alltid varit min ledstjärna. "Det finns hopp för mig också." Min dotter säger att hon blev feminist efter att jag läst Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter för henne när hon var barn. Jag var så stolt. 

4) Karaktärer och beskrivningar är levande och trovärdiga samt väl inbäddade i handlingen. J.R.R. Tolkien var en mästare på att beskriva karaktärer. Han gjorde det genom att placera karaktärerna in i en händelse eller en dialog i stället för att beskriva utseende och karaktär utan kontext. Mina barn kunde alltid förstå om en karaktär var god eller ond och de kunde tiotals citat utantill från trilogin. 

Dessutom fyller extraordinära verk följande kriterier som jag tycker om:

5) Stilen är divergent och fräsh. Det här var något nytt. Tänk på James Joyce som skrev om hur vi tänker i ställer för att skriva om hur vi berättar.

6) Rytmen är fängslande. Slutet på ett kapitel är så intressant att läsaren måste läsa följande kapitel. Här tänker jag alltid på Dan Brown. Alla hans böcker var så svåra att lägga åt sidan.

7) Temat är före mainstream. Jag har nog aldrig varit hemskt bra på Edith Södergran, men hon har min fulla respekt för hur hon bröt sönder den traditionella versen med rytm och rim. Dessutom bröt hon med romantiken och skrev hellre om sina känslor. 

Dessa är mina personliga kriterier som jag tyr mig till. Men allting är ju så subjektivt. Det viktiga är att om en av våra lektörer tysker om ett nytt manus, publicerar vi det oavsett vad jag tycker. 

Den andra debutanten är Kerstin Lindström. Hon bor i Sverige och har skrivit en roman i deckarsatil där handlingen är förlagd till 1960-talets Hangö.

Det för oss till ett annat viktigt tema. Vissa författare säger att jag gör intrång på deras författarintegritet när jag föreslår var handlingen skall ankras. Men faktum är att om Kerstins manus skulle ha handlat om Narvik i stället för Hangö skulle Litorale sälja en hel del färre böcker än vad vi nu kommer att sälja. Skall man då alltid skriva om Hangö, såsom Karin Collins? Nej, men att förankra händelserna någonstans i svenskfinland är till fördel då läsarna väljer vilken bok de skall välja.

Den tredje debutanten är Lasse Lindström. Han har valt att skriva om Åbopojken Alexander Jonsson som för drygt 100 år sedan mönstrade på som jungman på den tremastade barken Farwohl. Det är ett tema som alltid fascinerar. De flesta böckerna i Litorales tio-i-topplista har nautisk anknytning. Lassed bok kommer säkert att finna sin trogna läsekrets.

Årets fjärde debutant är Mary Kuusisto, som vågat sig på att skriva om sitt förhållande till sin mor som insjuknade i demens. Temat är alltid aktuellt och synnerligen personligt. Hon sade något klokt som jag redan gått och funderat på i ett halvt års tid nu. Man kan lära sig något av en minnessjuk. Det har hon så rätt i. Intressant läsning. Denna bok övertygade också en av våra lektörer. 

Vår femte debutant är Margareta Björksten, vars är drömska tuschteckningar varvas med hennes dikter till en riktigt unik konstbok. Jag fängslas av hennes bilder och vet inte riktigt om de är karikatyrer på något skrämmande eller skönt. Är de en mardröm eller en ljuvlig dröm? Det är modigt att göra en bok med både konstverk och dikter eftersom författaren utsätter sig för kritik från två håll. Jag har tidigare gett ut böcker av Irmelin Sandman Lilius med både bilder och dikter, och det är en svår nisch. Skall boken placeras bland konstböcker eller diktböcker?

Jag tror att Irmelins böcker är dikter som har illustrerats. Till diktbokshyllan med dem. Men Margaretas bok är en konstbok med dikter och bildtext. Till konstbokshyllan med den.

Jag önskar all fem debunanter lycka till denna bokhöst!