Tom Sandqvists Rucklaren och räven, som utspelar sig i Östra Nyland, bär en viss släktskap med Sandströms och Janssons tematik och värld: män, kraftigt alkoholbruk och minnen. Två bröder i pensionsåldern träffas i en studiecirkel bestående av vänner. Den äldre fastnar i ett överlångt lärt föredrag om “det sköna”, som står i bjärt kontrast till den egna kroppens förfall, och barndomens våld och brustna omsorg. Rucklaren och räven är till stora delar en stark, krävande litterär text, som belönar läsarens envishet och tålamod. Som helhet försvagas den av de insprängda överlånga essäistiska passagerna – “föredraget”. Som illustrationer av den äldre broderns tanke- och önskevärld fungerar de bra, men de saknar i denna helhet den självständiga bärkraft som kunde ha motiverat avsnittens längd. Problemet är besläktat med det jag påtalade hos Fagerholm ovan.