Sammanfattar man alla goda råd som ges i denna bok ska du göra som följer: packa sittunderlag, mackor och kikare, sätt dig på en stubbe – eller uppe i ett jakttorn – en kväll i juni, gärna fredagskväll, och stanna kvar under två timmar, eller hela natten. Var tyst! Möjligen kan du vissla lite i lockpipan.

Antagligen får du uppleva skogen på ett helt nytt sätt och kanske möta älg och rådjur, se örn och korp, kanske skogsstjärna, känna dofter av tall och ävja, se ljuset ändras, bli lugn, känna harmoni och samhörighet med naturen.

Visst låter det som rena terapin för en stressad själ? Och just så är det. Skogen gör gott. Gratis! Skogen ger kraft. Du hör hemma i skogen och det känner du.

Om just detta handlar denna bok, en samtalsbok mellan pappan skogsbruksingenjören och tidigare jakt- och naturvårdsintendenten Jens Harberg, i 95-årsåldern (!), boende i Mariehamn, och dottern prästen Ann-Louise Harberg, numera bosatt i Uppsala.

Blick inåt

Allra första meningen i boken är en uppmaning: Låt oss rikta blicken inåt.

Jens första mening är: I skogen har tusentals levande organismer sin hemvist.

Ann-Louise skriver inledningsvis: Skogen erbjuder sin egen svårslagna form av kravlöshet.

Och där är läsaren fast. Visst vill vi läsa vidare?

Detta är vad vi behöver just nu. Mer natur, mer harmoni, mer lugn och ro, mer eftertänksamhet, mer stjärnor, mer gran att gömma sig under. Mer skog.

Vi som har för vana att ta söndagspromenader till skogs året om vet vilken välgörande inverkan skogen har. Om detta diskuterar far och dotter fram och tillbaka och det tål att upprepas och funderas över från många utgångspunkter.

Bär, svamp och kött

Men skogen ger inte bara vila, välmående och skönhetsupplevelser. Vi får också blåbär, lingon, kantareller och vilt kött.

Jens berättar om hårda villkor som faderlös under kriget.

”Jag måste då se till att tre abborr- eller flundernät lades ut på kvällen. Följande morgon skulle näten tas upp, hängas på gistorna och fisken rensas innan jag gick till skolan. Vistelsen i skogen hade en helt annan innebörd för mig. Den var en tillflyktsort för glada och spännande upptåg. Jag upplevde småningom skogen som mitt andra hem.”

Skog är skapelse

Ann-Louise kallar naturen för skapelsen och hon ser Gud bakom allt:

”Naturen är på det viset inte bara en del av historien, utan finns här som danad i nutid. För mig som kristen betyder det att skogar, berg och stränder, sjöar och mossor blir självklara platser för samvaron med upphovspersonen, Gud.”

Men, om nu någon tror det, det är inte för mycket Gudsprat eller för mycket om kyrkan på något sätt. Nej, här handlar det om dig och mig och livet. Och skogen.

Det enda jag inte är så förtjust över är fotografierna av Marcus Boman. Ge vilken fotograf som helst uppdraget att gå till skogs och plåta och det blir bilder så undersköna att man faller av stolen. Men inte här. Jag tycker fotografierna är väl snåriga och liksom luddiga. Pärmbilden föreställer en rosa skog. Det förstår jag mig inte riktigt på. Kanske är det en gryningsbild?

Skaffa en glänta

Tipsen är många. Skaffa dig en egen glänta som du kan återkomma till. Om ni är flera ute på skogsvandring, ta en lyssnarpaus. Man kan faktiskt gå ut även om det regnar lite, vandra i tystnad eller gör som Jens, med fru, gjort förr om åren, sova en natt på marken i en blomsteräng.

Att börja skriva ner sina upplevelser i skogen ger mer och, naturligtvis, den som kan mer upplever också mer.

Minns att för att rädda miljön är det viktigt att vi verkligen lärt känna den. Vem kan till exempel tänka sig en vårmorgon i skogen utan fågelsång?

En lista med skogar på Åland som är värda att besöka ges också. Tack för det!

Dragträd och suptall

Speciellt roligt är det att läsa om folktron i skogen och lära sig om dragträdet i Finström Bjärström som användes så sent som på 1950-talet för att bota sjuka barn, och vidare om suptallar, törvedstallar och fnösktickor.

I denna bok finns mycket kunskap, glädje, mod, poesi och härlig inspiration till alla möjliga skogsvistelser.

Så. Nu drar vi – åt skogen!