”Vid 4 tiden hördes ett väldigt knakande i båtens alla fogar och det kändes som om isen skulle vilja göra pannkaka af hela Express. Några sekunder senare hördes propellerns vredgade slag, ty kaptenen, påpasslig som alltid, hade vid isens brak mot båtens sidor upptäckt en liten ränna, i hvilken han ledde Express med sakta maskin.” (tidningen Östra Finland 2.5.1895)
Alla känner till historien om Titanic. Men vem vet att en liten ångbåt i våra egna farvatten har en minst lika spännande historia? Det här är berättelsen om postångaren Express som körde reguljär vintertrafik mellan Hangö och Stockholm under de hårdaste vintrarna i mannaminne - före isbrytarnas tidevarv. Och om alla de som seglade med henne: Hangökaptener, rikssvenska varietésångerskor, ryska amiraler, västnyländska bondpojkar… Följ med på en hårresande, gripande och rolig äventyrsskildring om en banbrytande båt, som mirakulöst nog aldrig sjönk.
Den tappra besättningen kämpade i ogynnsamma förhållanden under en unik epok i vår sjöfartshistoria. Trafiken var kritisk för den finländska industrin och gav bättre möjligheter att resa och frakta gods året runt. Boken är full av historiska ögonblick i ord och bild. Vi hoppas att vi har kunnat bygga en möjligast autentisk och komplett tidsbild av Express äventyr såsom människorna ombord och på land såg situationen då. Vi har gått igenom Express historia dag för dag och läst tiotusentals sidor bakgrundsmaterial. Vi vågar påstå att vi har varit med på varje resa till olika hamnar runt Östersjön och Finska viken. Dessa återger vi i något vi kallar en romantisk fartygshistoria. Vi har inte varit rädda att ta överraskande sidospår och vi har låtit anekdoterna föra oss dit de ville.
Vi hoppas att du skall läsa boken som om du skulle ha skickat en reporter nästan 150 år tillbaka i tiden med frågan: Hur var det då? Eller så att du känner att du varit med på en av resorna.
En frikostig användning av citat ger redare, besättning, passagerare, korrespondenter och samtida landkrabbor en chans att med egna ord berätta om hur de kände och vad de tyckte on Express.
Vi har även letat fram ett unikt bildmaterial från en tid då kamerorna var ytterst ovanliga. Hangö museum har plockat fram vackra tavlor och object ur arkiven. Flera av dem har inte setts under den digitala eran, eftersom de tidigare varken har fotograferats eller digitaliserats. Fotografierna har kompletterats med målningar, skisser och stilleben på historiska objekt.
De största hjältarna i denna berättelse är de namnlösa passagerarna. Vi beundrar de damer som företog den 20 kilometer långa vandringen från Express till Dagö (Hiiumaa). Vi beundrar också de ystra passagerarna som ordnade fest i två dagar med music och dans då Express försökte kämpa emot drivisen utanför Russarö. Vi beundrar också den okända barnmorskan som hjälpte Amanda Amalia Express till världen medan snöstormen utanför pinade ångbåten. Vi beundrar de ensamma fyrvaktarna på Bogskär vilka under årens lopp knöt ett speciellt band med Express, dess redare och besättning.
När vi nu känner till alla oväder, irrfärder, olyckor och strapatser är det nästan omöjligt att förstå hur Express under alla dessa år kunde leverera alla postförsändelser och undvika haverier. Förklaringen var inte bara goda förberedelser och skicklighet; Express var det gynnsamma ödets fartyg.
Berättelsen om Express påminner i mångt och mycket om Hangös historia i miniatyr. Ångbåten representerar den seghet och överlevnad som likt en martall år efter år kämpar mot elementen, de oövervinnerliga makterna. Hon företräder också lycka trots karga förhållanden. Oaktat alla bränder, undervattensgrund, vinande stormar, vrakplundrare, tornande packis eller tjocka dimmor, har den här berättelsen egentligen ett lycklig slut. Express ångade vidare och visade för andra sjöfarare att det omöjliga var möjligt.
Många följde dag för dag med när Express kämpade mot vädrets makter, dels för spänningens skull, andra var intresserade av att passagerarna kom fram, andra var oroliga för sin last. Express noterades ofta av de ledande tidningar från Wiborgs Tidning i öst till Uleåborgs Tidning i norr, Rewaler Zeitung i syd och Sydsvenska Dagbladet i väst. Det var en nyhet om Express avgick, hur avgången gick och i vilket väder. Det lades märke till om Express inte avgick och varför. Det noterades när Express passerade och inte passerade vägpunkter. Det observerades när Express kom fram och när Express inte kom fram som väntat.
Eftersom intresset för Express var stort, i synnerhet då förhållanden var svåra, finner man ibland fyra olika personer som beskriver samma situation ur olika perspektiv. Detta har berett en unik möjlighet att bygga en mera komplett bild om vad som hänt på basen av flera passagerares beskrivningar av samma händelse.
Express var en viktig symbol även utanför Hangö. När alla andra fartyg hade gått i vinteride trädde Express fram. Express representerade det moderna och livet på kontinenten, en liten fönsterlucka till världen under den kalla vintern. Många handlare och krögare annonserade ”Expressmat” såsom färsk hummer eller färska sädesfrön som nyss kommit med Express. Klädeshandlare annonserade senaste ”Expressmodet”, nyss ankomna damjackor. För fyrvaktarna på Bogskär var Express ett tecken på liv då Express befälhavare bröt deras långa isolering genom att hämta några dagstidningar, rent vatten eller ved. För Hangöborna var Express ett litet ljus i den dystra och mörka vintern.