”Ingen, inte ens en läkare, ger någonsin någon annan definition av vad sjuksköterskor bör vara än att de ska vara hängivna och lydiga. Den här definitionen skulle passa lika bra för en bärare. Den kunde till och med passa för en häst”.
Citatet av Florence Nightingale anger tonen i och syftet med Elisabeth Sandelins bok Behåll din krona, en berättelse om åboflickan Annas väg till sitt drömyrke. Anna Appelgren, född 1891, var Elisabeths mormor.
Florence Nightingale var överklassflickan som trotsade alla konventioner, blev ”damen med lampan” vid ett fältsjukhus i Konstantinopel under Krimkriget 1854 och senare grundade sjuksköterskeskolan vid St. Thomas Hospital i London. Sophie Mannerheim, marskalkens syster, fick sin utbildning där, blev översköterska vid Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors och organiserade år 1912 sin första tvååriga kurs för sjuksköterskor. Anna var en av tretton eleverna.
Florence Nightingales insikt att ”mikroorganismer och bakterier kunde döda lika mycket som svärd och kulor” var rättesnöret i den moderna vård Sophie Mannerheim lärde ut med sträng hand. Renlighet var a och o.
Men Anna fick inte länge utöva sitt yrke. Hon gifte sig 1915 med sin ”Charu”, Charles Rasmussen, som fått sin första läkartjänst i Lappland. Som doktorinna får Anna inte delta i vården, hur mycket hon än vill och hur väl det än hade behövts. Efter en kort tid på Kirurgiska sjukhuset blir Charu läkare i Lappfjärd och 1925 kommunalläkare i Närpes. Anna sköter barnen Brita och Kicki, och deltar där hon kan ute i samhället. 1928 dör Sophie Mannerheim.
Charus förtidiga död 1936 blir en vändpunkt för Anna. Hon flyttar till Helsingfors, försörjer sig med att hyra ut rum åt studerande och kämpar sig genom krigsåren. Drömmen om att få utöva sitt yrke förverkligas 1947. Anna får tjänst som översköterska på Konkordia sjukhus och får äntligen gå i Sophie Mannerheims fotspår. Boken når fram till olympiaåret 1952 och avslutas med Elisabeth Sandelins egna barndomsminnen av sin mormor Anna.
Utöver Anna kommer flera andra berättare till tals i boken: föräldrarna och syster Astrid, Sophie Mannerheim, kurskamraterna Elsa och Olga, maken Charu, tjänarinnor i läkarfamiljen, dottern Brita. Berättarstilen speglar tidsandan, medan de olika berättarrösterna visar skillnaderna mellan kön och samhällsklasser i det ännu långt ifrån jämställda Finland.
Men jämställdhet är på väg. Sjuksköterskor blir med tiden något mer än ”hängivna och lydiga”, kallet blir ett yrke.