1960-talets Mariehamn är den huvudsakliga spelplatsen för Sonja Nordenswans nya roman ”Min amerikanska tant”, som fortsätter hennes stora släktepos om familjen Mossberg och familjen Scanlon. I slutet på den tredje romanen ”Till stoft för vinden” befinner sig huvudpersonerna i Hollywood där nya romanens ena huvudperson, åländska Iris, är gift med filmproducenten Jason Scanlon. Iris nära vän och kärlekspartner, irländska Mary, har flyttat med familjen till USA.
Tiden är 1940-tal och andra världskriget ska strax avslutas. Det råder framtidsoptimism och kommunistskräck. Även om Kalifornien är liberalare än såväl Irland som Åland, kommer Iris och Marys samkönade relation att få förödande konsekvenser.
Parallellt befinner sig berättelsen i 1960-talets Mariehamn där romanens andra huvudperson, den tonåriga Levina växer upp. Hennes morfar Arvid är bror till Iris. Förbittrad blev han kvar på Åland när Iris gav sig ut i världen. På grund av ett övergrepp från hans sida är syskonens relation fientlig. Det blir inte bättre av att den fritänkande Iris flyttar tillbaka till Mariehamn. Men det öppnar Levinas ögon för nya och befriande impulser. Med Iris kommer den moderna tiden till Åland.
Till skillnad från de tre första romanerna i Sonja Nordenswans epos; ”En sång ur kylan” (2016), ”Frihetens pris” (2019) och ”Till stoft för vinden” (2021) är perspektivet denna gång nedskruvat och mer vardagligt. Där de tidigare romanerna målat med breda penslar och tagit in omvälvande historiska skeenden som USA-emigrationen, första världskriget, den irländska frihetskampen och Ålands kamp för Sverigeanslutning, är ”Min amerikanska tant” en intim uppväxtskildring och ett porträtt av en vaknande småstad.
Skildringen av den unga Levinas retade nyfikenhet på vuxenlivet är inkännande och medryckande. Hon är en observerande och tänkande person, men inte rädd för att delta i de mognadsritualer som hör tonåren till. Sonja Nordenswan har en fin känsla för talande detaljer och stor fantasi.
Språket är som i de tidigare böckerna befriande rakt och precist. Men dialogerna tyngs, liksom i tidigare böcker, av ett undervisande tonfall, där förutsättningar och bakgrunder redovisas på ett onaturligt sätt, långt ifrån ledigt talspråk. Kontrasten blir stor mot författarens annars så rättframma ambition att ärligt beskriva saker och förhållanden utan att försköna eller förtiga.
Förhoppningsvis fortsätter Sonja Nordenswan att berätta mer om Levinas liv i Mariehamn. Åren från 1960-talet och framåt är en spännande och dynamisk tid i det lilla ösamhället.