”Som kvinna är du aldrig fri. Har alltid ögonen på dig. I synnerhet om du inte är som kvinnor ska.”

Det har Amanda, ung husmor på Seffers i Vårdö och huvudperson i Liv Wentzels nya roman ”Intill” (Litorale, 2022) tvingats
lära sig. Amanda som varit kär i Alva Sofia i hemlighet men som sedan en tid är gift med Sammel. Amanda som nu är kuvad, slagen.

Året är 1907 när hon en natt flyr brådstörtat över Prästösund, med sikte på den unga staden Mariehamn:
”Det var ett infall, en plötslig ingivelse, att lämna honom. Lämna Seffers, våldet som väntade i natten, mannen hon äktat
och trakten hon kallar hemma. Vad hade hon att välja på? Han skulle ha slagit henne sönder och samman den här gången, hon
vet det.”

På vägen träffar Amanda pojkflickan Leo (tydligt inspirerad av den verkliga personen Maria Johansdotter från Föglö, som på 1700-talet lämnade Åland för Stockholm och där bestämde sig för att bli Magnus Johansson). Tillsammans tar de sig till Mariehamn, men Amanda ska snart bli varse att stadsgrinden inte är någon garant för att stänga ute faran. Liv Wentzel bodde under många år i Mariehamn, där hon jobbade som journalist vid Ålands radio. Familjen flyttade tillbaka till Sverige för några år sedan och i dag är hon bibliotekarie vid Alingsås bibliotek.

2021 debuterade Wentzel som författare med romanen ”Tillhanda”. I den låg fokus på den spirande förälskelsen mellan Alva Sofia och Amanda, och nu har författaren alltså gett ut en andra del i sviten, den här gången berättad ur Amandas perspektiv.

Vi vet inte mycket om hur detvar att vid 1900-talets början älska någon av samma kön. Om det finns nämligen inte mycket
nedtecknat. Men vi vet att det var något man inte talade högt om, att det betraktades som en anomali.

Att relationer som bryter mot den heterosexuella normen skildras hör sannerligen inte heller till vanligheterna i åländska romaner. Att Liv Wentzel valt ett queert tema öppnar förhoppningsvis upp för fler åländska författare att följa hennes exempel.

Kvinnans underordnade roll, utnyttjandet av hennes kropp och gemenskapen kvinnor emellan är andra ämnen som behandlas. Det kan låta som en tung bok att ta till sig, men Wentzel skriver på ett lättillgängligt sätt. Hon har ett alldeles eget språk, en ton som fångar läsaren.

Korta meningar staplade efter varandra driver texten framåt. Krassa konstateranden som när Amanda ser sig om i köket i Vårdö:

”Inget är hennes, allt är hans. Hon är inget. Ingen.”

Liv Wentzel har ett stort intresse för historia, och det märks att hon gjort sina efterforskningar om det dåtida levernet och traditionerna in i minsta vardagsbestyr. Till skillnad från i den första boken undviker hon den här gången att gå i redogörelsefällan och bli för detaljerad i sina beskrivningar.

Visserligen hör det till författarens privilegium att fritt plocka russinen ur den historiska kakan och strössla ut dem över tidslinjen som hon önskar, men det sticker ändå lite i ögonen att Gustaf Eriksons handelsflotta beskrivs ligga infrusen i Västra hamnen ”som en skog av mäster”, medan Erikson i verkligheten år 1907 ännu inte hade investerat i något större fartyg – han började bygga sinflotta först 1913.

Med tanke på Amandas alla uppoffringar för att kunna leva ett liv utanför de ramar som samhället skapat framstår ett val hon gör mot slutet av boken också som något oväntat. Lite känns det som att författaren plötsligt väljer att svänga av på en avfart här, i stället för att fortsätta i mål längs den krokiga väg som lett läsaren genom boken.

Uppföljaren till ”Tillhanda” och ”Intill” ska utspela sig i Björsby, och följer Liv Wentzel samma spår som i de två första böckerna kan man som läsare kanske våga sig på en gissning om vem som blir huvudperson nästa gång. Jag hoppas jag har rätt, för Leo – eller Leonora som är hennes dopnamn – väcker onekligen min nyfikenhet.

Samtidigt har Liv Wentzel skapat ett så pass brett och intressant persongalleri att hon bäddat för möjligheten att bygga vidare på inte bara ett livsöde utan flera. Där finns till exempel Amandas karga bror Ulf, men också pigan Frida – hon som kan te sig lite beräknande men som kanske egentligen bara drömmer om en trygg och ordnad tillvaro. Och Matilda med de starka armarna i Björsby, vem är hon egentligen?

Det blir spännande att se vem Liv Wentzel väljer att ge huvudrollerna framöver. Jag vill veta hur det ska gå för dem alla.