I Leo Löthmans Frihamn får läsaren en informationstung rapport om åländskt sjöfartsliv från mitten av förra seklet. Förlegat språkbruk och dito synsätt som får håret att resa sig på läsaren trängs med aningen mer engagerande beskrivningar av till exempel familjedynamiken som uppstår när pappan är till sjöss flera år i taget.