"Ett snyggt redigeringsarbete måtte ha gjorts av de bandade samtalen: ett textmässigt fungerande talspråk har åstadkommits. Men det som verkligen gör den här boken är att Sandman Lilius satt in också berättarsituationen, Doris, sig själv och syster Heddi, den trista förstaden, det avfolkade Liverpool.

Särskilt mycket tycker jag om det avsnitt där hon berättar om hur hon går längs en gata som förmodligen en gång var en landsväg. Berättartekniskt är det kanske till och med nödvändigt att det finns någon annan än Simpan själv i boken. Vilda sjömanshistorier behöver antagligen ett sammanhang. Med den ram Sandman Lilius skapat har Simpans berättelser blivit ett Livsöde."