Boken följer med Konni Zilliacus (1855 – 1924) liv under de viktigaste politiska händelserna i Storfurstendömet Finland och Tsar–Ryssland, med tyngdpunkten lagd på den första ofärdsperioden 1899 - 1905. Zilliacus övergav redan åren 1901 - 1902 det passiva och lagliga motståndet mot den tilltagande förryskningen i Finland och valde i stället den revolutionära linjen, aktivismen. Under de här åren inledde han ett samarbete med den ryska revolutionära oppositionen, som strävade till att störta tsaren och införa ett konstitutionellt styre i Ryssland. Han var mestadels landsförvisad under ofärdstiden och verkade då främst som författare i Stockholm.  

Zilliacus deltog i massprotesten mot februarimanifestet år 1899 och hade också en aktiv roll i den efterföljande internationella kulturadressen. Följande år grundade han tidskriften Fria Ord och år 1902 utkom hans mest kända politiska verk, Det revolutionära Ryssland, som beskrev den växande revolutionära oppositionen inom tsardömet. År 1904 arrangerade han en revolutionskonferens i Paris med finansiering av den japanska regeringen och grundade Finska aktiva motståndspartiet. Hans mest uppseendeväckande politiska aktion, den så kallade Graftonaffären, var då han försökte smuggla stora mängder vapen till ryska revolutionärer i S:t Petersburg i avsikt att starta den första ryska revolutionen hösten 1905.

Konni Zilliacus’ renommé inom den egna släkten har ända till våra dagar varit förknippad med varierande omdömen. Hans rykte är inte fläckfritt. Man har till och med använt uttrycket persona non grata om honom inom släkten. Beteckningen härrör sig från år 1889 då han skuldsatt över öronen lämnade sin hustru och tio barn för att börja ett nytt liv i Amerika. Men minnet av Konni Zilliacus är också förknippat med tillbörlig respekt. Den politiska roll han kom att spela under vårt lands frigörelsekamp från det ryska riket förrän Finland kunde förklara sig självständigt, är i dag allmänt erkänd bland historiker.

Konni Zilliacus var en politisk realist som tidigt insåg att Finland inte kommer att kunna utvecklas i en fri västerländsk demokratisk ordning så länge landet styrs av en mer eller mindre despotisk rysk regering med en svag kejsare. Med en visionärs blick förutsåg han tsardömets fall långt tidigare än de flesta i hans omgivning.

Man kan inte förstå Konni Zilliacus karriär eller honom som människa, utan att föreställa sig det äventyrliga liv han levde utomlands under åren 1889 - 1898. Det var en daglig kamp för levebrödet på olika kontinenter, som ”chief of camp” i Latinamerika, journalist i Chicago och författare i Japan, där hans första son i ett nytt äktenskap föddes. Men utlandsåren gav honom en sällsynt internationell överblick och geopolitisk insyn i stormakternas maktspel. Åren ändrade hans tillvaro från en ung lovande jurist, familjefar, godsägare och medlem i Helsingfors societeten till den världsresenär, författare och politiska aktivist som han sedan blev känd för. Den enda trygga tillvaron utanför politiken inföll mellan åren 1907-1909 då han verkade som VD för arbetarbostadsprojektet Parkstad-Wanda-Puistokylä.

Konni Zilliacus och aktivisternas arbete för att lösgöra Finland från Ryssland kunde idag, 100 år efter landets självständighet, vara mycket mera känt. Folkbeväpningsförbundet Voima som aktivisterna grundade hösten 1905, gav modell åt studenter och ungdomar från landsorten att år 1914 bilda den motståndsrörelse riktad mot Ryssland som följande år omformades till jägarrörelsen. Tre år senare blev den genom de vita skyddskårerna kärnan i Finlands armé. Huvudpersonen Konni Zilliacus eller KZ som han ibland signerade sina artiklar med, var författarens mors farfar.

Genom boken försöker Carl-Magnus Fogelholm också svara på följande frågor:

• Vad innebar det att vara aktivist under Finlands ofärdstid 1899 - 1917?
• Vilken roll spelade aktivismen i kampen mot den tilltagande förryskningen av Finland och hur framgångsrikt var aktivisternas motståndsarbete?
• Vilka motiv och karaktärsdrag låg bakom dessa aktivister?
• Hur skilde sig aktivisterna från det passiva motståndets män och kvinnor?
• Varför utsatte sig finländska, mestadels svenskspråkiga yngre akademiker och konstnärer för den otacksamma uppgiften att göra motstånd mot förryskningen?
• Och till slut en svår fråga, kunde terrorismen, kopplad till aktivismen under de första ofärdsåren, försvaras i den politiska kampen?