Litorales mest sålda bok 1998.

Benedict Zilliacus har beskrivit romanen:

Historikern, konsthistorikern och sjöhistorikern Christoffer H. Ericsson har alltid haft ett mycket konkret, handfast grepp om de epoker och de miljöer han i essäer, uppsatser och artiklar har ägnat sitt lärda intresse.

När han nu - efter en liten paus på drygt femtio år - återgår till den historiska romanens form, är det just samma kvalitet som faller i ögonen; den djupa förtrogenheten med tid och plats, omsorgsfullheten i detaljerna, inlevelsen såväl i tidsandan som i det praktiska livets villkor under den period han skildrar.

Den forne tsarofficeren och hovmannen Eugen Grape - som bär tydliga drag av författarens både farfar och morfar - fungerar i romanen som en centralt placerad iakttagare av händelserna i Finland strax före, under och kort efter det första världskriget. Det är dramatiska år, lika dramatiska som huvudpersonens egen lojalitetskonflikt mellan tillgivenheten gentemot det kejsarhus han svurit trohetsed, kärleken till det egna landet, en gryende förståelse för dess dröm om självständighet, sympatin för en avhållen brorson i ett för farbrodern så främmande läger som den tyskutbildade jägarbataljonen.

Det historiska sceneri Ericsson belyser är ofta exotiskt och ofta föga bekant för dagens läsare: livet i det röda Helsingfors, industrins kamp i krig och kris, den brittiska örlogsaktionen mot Kronstadt från finländsk kust, Hotell Kämp som scen för planeringen av Judenitjs offensiv mot Petrograd... Ett färgstarkt sceneri, fullt av kontrasterande dagrar och skuggor.