Professor Christoffer H. Ericsson har personligen upplevat den Tyrrhenska kusten under många italienska resor allt sedan 1930-talet. Under lärdom av bland annat den svenske arkeologen Axel Boëthius, fick Ericsson den mycket djupa insikt i det italienska kulturarvet, som han senare kunde dela med sig bland annat då han arrangerade ledde kulturexkursioner för Finlands Athen-instituts vänner. Tyrrhensk kust har förberetts av författaren i flera år och är en rik källa för personer intresserade av senantikens sjöfart, badortsliv och kultur. Mycket av det rika arvet har glömts och gått förlorat under krigen under 1900-talet. Tyrrhensk kust leder läsaren på en kulturpromenad genom i en delvis bortglömd men fascinerande värld.
Speciellt Campaniens kust är behaglig och var det redan under senantiken då Roms rikemän höll till i Neapels förorter. Där fanns också örlogsflottans bas med varv, bassänger och logement.
På den flacka romerska sandkusten, där Tibern faller ut, var stranden mindre tilltalande med sumpväxter och gyttja. Ostias strand är en modern skapelse för miljonstadens semesterfolk, med bebyggelse av lättaste slag. Ett kort stycke söderut ligger de små mycket charmfulla städerna Anzio och Neptuno, vilka sedan kejsartiden varit de högt uppsatta familjernas tillhåll. Här har såväl Claudius som Nero ordnat det för sig i lyx och överflöd och samtidigt samlat exklusiv grekisk konst. Senare tiders påvar har trivats bra i det vackra Anzio, där de förskönat sitt semesterresidens och byggt en fin cirkulär hamn. Tyvärr demolerades den vackra orten under striderna mellan amerikanerna och tyskarna vintern 1944, medan kampen om klostret Cassino ännu var oavgjord.
En liten sjö uppe i Albanerbergen har sitt stora intresse: Nemi-sjön med Caligulas mycket stora nöjesfartyg som sänktes till sjöns bottensedan kejsaren avlivats av sina gardesoffierare. Sjön sänktes tillfälligt så att vraken kunde tömmas och halas högt upp på land för att byggas över av en rymlig hangar. För detta projekt svarade Mussolini, som under 1930-talet stod för de första stora utgrävningarna i Roms centrum, på kejsarflora. De två romerska skroven blev inte långvariga då under kriget ett tyskt batteri öppnade eld mot ett amerikanskt batteri, och också satte eld på fartygen som konserverats med trärpreparat. De brann som facklor. Lyckligtvis fanns andra föremål som tidigare tagits till Rom vilka inte förstörts, speciellt på skeppsvarvet i staden Castelmarie di Stabia gjorde arbetsritningar på de två skroven.
Floden Tibern är ett obetydligt vattendrag som bär fram viktiga laster, sedan de kommit i hamn. Här flyter små kustseglare, som i det grunda vattnet har det besvärligt med den kejserliga livsmedelsförsörjningen, som var en gratisservice för alla Roms medborgare.