Sommaren 2002 reste Irmelin Sandman-Lilius till Liverpool, för att uppteckna Harry Sivenius liv. Harry Sivenius var Irmelins barndomsvän och kallades för ”Simpan”. Han låg på sin dödsbädd och ville att Irmelin skulle lyssna på hans livshistoria och kanske se till att den blir utgiven i bokform. Något senare dog Harry Sivenius.

Irmelin har skrivit en bok om Simpans färggranna liv, där hon varvar hans berättelser med egna minnen, intryck och stämningar från intervjuresan. Dessutom har Irmelin ritat cirka 25 teckningar med anknytning till Simpans strapatser. Det är ingen vanlig Irmelin-bok, utan en bok, där Simpan berättar om sitt liv genom Irmelin.

Simpan klarade sig dåligt i skolan och bestämde sig för att bli sjöman. Han lämnade Finland 1952 och mönstrade på som skeppselev på ett lastfartyg från FÅA. Simpan upplevde ett hårt sjömansliv på olika fartyg, från valfångst- till fraktfartyg och från Shanghai till Rio de Janeiro. Han blev rånad, misshandlad och lurad, men också kär, lycklig och framgångsrik. Simpans liv var ett veritabelt kaos, livet drog honom med i hisnande avsnitt, såsom smuggleri, spioneri och deportering. Allt Simpan förtjänade och fick försvann förr eller senare i hans hektiska liv. Endast en människa, hans fru Doris, stod vid hans sida till slutet.

Simpans livsberättelse är en beskrivning av ett svunnet sjömansliv i en hård värld, som slutligen tar musten ur honom.