Färsk och medryckande bok berättar om post- och passagerarångaren Express, som var banbrytande på sin tid. Fartyget förde folk och gods mellan Hangö och Stockholm i reguljär vintertrafik – före isbrytarnas tid.
Stefan Randström, Pekka Barck och Linda Svennblad säger att Express var ett banbrytande fartyg. Den färska boken om ångaren som Barck sammanställt och här bläddrar i omfattar 292 sidor.
”Vid 4 tiden hördes ett väldigt knakande i båtens alla fogar och det kändes som om isen skulle vilja göra pannkaka af hela Express. Några sekunder senare hördes propellerns vredgade slag, ty kaptenen, påpasslig som alltid, hade vid isens brak mot båtens sidor upptäckt en liten ränna, i hvilken han ledde Express med sakta maskin.”
Den här rapporteringen som läsarna kunde ta del av i tidningen Östra Finland den 2 maj 1895 sammanfattar på ett kärnfullt sätt historien om Finlands första vintergående passagerarfartyg, ångaren Express som körde reguljär vintertrafik mellan Hangö och Stockholm i tjugo års tid, med start år 1878.
Det här skedde innan isbrytare plöjde väg i isen i våra farvatten och därmed var Express regelbundna trafik den enda i sitt slag när det begav sig. Finland fick sin första egentliga isbrytare, Murtaja, 1890.
Livlina västerut
Express färder bevakades flitigt av pressen. Läsarna fick ofta veta vem som reste och varför, vad som hade hänt ombord och hurudana förhållanden ångaren fått uppleva – som rapporten ovan.
Den citerade tidningstexten är en av många levande skildringar från fartygets aktiva tid som återges i den färska boken Express – vintersjöfartens pionjärer och namnlösa hjältar. Den utgavs nyligen på förlaget Litorale med Pekka Barck, Kaj Lind, Linda Svennblad och Stefan Randström som bakomliggande grupp.
Teamet betonar den banbrytande roll som fartyget fick, då det såg till att kommunikationerna på köl fungerade även vintertid.
– Express gav ett fönster åt ett isolerat folk, säger författaren och förläggaren Pekka Barck och berättar att ångaren försedde finländarna med bland annat varor, post och (förhållandevis) färska dagstidningar.
– Fartygets betydelse var enorm. Det inledde hela Finlands vintersjöfart, säger Linda Svennblad som är museiamanuens på Hangö museum.
Journalisten och författaren Stefan Randström säger att Express faktiskt intar en viktig roll i hela världens sjöfartshistoria.
– Som Hangöbo är man stolt att en sådan här sak kommit härifrån.
Express
Byggd vid Oskarshamns mekaniska verkstad och sjösatt 1877. Fartyget hette egentligen Express II, då det efterträdde hjulångaren Express I som sommarhalvåren 1876 och 1877 körde mellan Hangö och Stockholm. Express II kallades senare kort och gott Express.
Längd: 42 meter, senare förlängd till 50 meter. Bredd: 6,9 meter. Motorstyrka: 400 hästkrafter.
Kunde som mest ta 250 passagerare, med hyttplatser för 40–50. De som inte hade hytt sov på mellandäck, ett öppet utrymme under däck.
År 1888 fick Express en extra löstagbar för, med vilken fartyget bättre kunde skära genom isen. Fören finns på Hangö museum.
Rika källor
Stommen i boken är författad av Pekka Barck, som också driver Litorale. Det var i vintras som Barck träffade sjöfartshistorikern och fartygsforskaren Kaj Lind, som har samlat en stor mängd uppgifter om olika fartyg, däribland Express.
Det mötet satte fyr i pannan för det här bokprojektet. Barck lånade Linds material om ångaren och började läsa på också på annat håll, framför allt i gamla tidningar som nu finns tillgängliga också i elektronisk form. När han gjorde sökningar i databaserna fick han flera tiotusen träffar som gällde Express och dem började han sedan systematiskt gå igenom.
– Jag har vetat att jag en dag skriver om den här ångaren, men jag visste inte att det finns så här mycket att berätta om den, säger han och berättar att han framför allt fascinerades av alla mänskliga historier som är förknippade med fartyget.
Fakta, redigering
Linda Svennblad hade redan på fjolårssidan samlat mer och mer info om Express i samband med att hon arbetade med jubileumsutställningen som i våras öppnades i Hangö museums nya utrymmen. Samtidigt var också Kaj Lind i kontakt med museet just angående Express, så det är många trådar som nu knutits ihop.
Stefan Randström kopplades in i somras för att redigera och bearbeta den text som Pekka Barck hade sammanställt.
– Berättelsen om Express är en härlig historia. Det som ger den ett djup är alla de personliga ödena, säger Randström och konstaterar att många av artiklarna och reportagen från fartyget representerar verkligt god journalistik.
Det är otroligt att fartyget aldrig sjönk.
Rik som fattig
Med Express reste alla typer av folk. I första klass hittades inte sällan representanter för societeten och kulturlivet.
Hangö var en viktig mellanstation i emigrationen och därför utgjorde också emigranterna en viktig kategori bland passagerarna. En stor del av dem färdades utan hyttplats.
Genom åren hann Express göra kring 700 resor mellan Hangö och Stockholm. De flesta turer höll tidtabellen, en gång i veckan av och an.
Barn föds ombord
Men Express kämpade också många gånger i isen och det hände att fartyget fastnade i dess grepp i dagar, ibland i veckor.
– Det är otroligt att fartyget aldrig sjönk, säger Stefan Randström.
Express befälhavare får beröm av bokmakarna, som fäller goda ord om framför allt dess mest legendariska kapten, Hangöbon August Granroth. Han stupade faktiskt på sin post, endast 44 år gammal. En februaridag 1892 fick han hjärnblödning då han stod på kommandobryggan och följande dag avled han på sjukhus i Stockholm.
Fartyget fick också se barn födas. I januari 1886 nedkom en av passagerarna med en flicka. En barnmorska råkade finnas med ombord. Den nyfödda såg klen ut, så barnmorskan förrättade ett nöddop. Amanda Amalia Express fick flickan heta och hon överlevde resan.
I januari 1897 föddes åter ett flickebarn ombord.
FÅA tog över
Carl Korsman, bosatt i Hangö, var Express redare under fartygets glansdagar. Han köpte ångaren 1879 av Finska Transito Ångbåtsaktiebolaget som hade inlett trafik med den två år tidigare, men som gick i konkurs 1878.
1894 köptes Express av Finska Ångfartygs Aktiebolaget, som fortsatte trafikera med båten på rutten Hangö–Stockholm, och på andra rutten. 1901 såldes fartyget till ett ryskt rederi i Archangelsk.