Lite oförtjänt har konstnären Ada Thilén hamnat i skuggan av sina kvinnliga kollegor. Den nyutkomna boken Ada Thiléns och hennes landskap lyfter fram Ada Thiléns målarkonst och samhällsgärning.

Helene Schjerfbeck, Helena Westermarck, Maria Wiik och Ada Thilén – alla åkte de i slutet av 1800-talet till Paris för att bekanta sig med de senaste strömningarna inom målarkonsten.

Av den här kvartetten har bildkonstnären Ada Thilén (1852–1933) ändå förblivit ganska okänd trots att hon var produktiv och oförskräckt banade väg för andra kvinnliga konstnärer som i likhet med henne själv tvingades utstå förringande och nedsättande kommentarer av manliga kollegor.

Via brev, notiser, recensioner och en omfattande genomgång av skisser och oljemålningar tecknar Christian Sundgren ett porträtt på en strävsam och talangfull konstnär som ofta motarbetades av det manliga etablissemanget, men som i Paris äntligen fann en fristad.

Våra kvinnor i Paris

Trots att livet i utlandet kantades av fattigdom och umbäranden, så vittnar Ada Thiléns hågkomster om att den konstnärliga miljön på många sätt var mer tolerant och inspirerande i Paris, än de statiska och konservativa konstnärskretsarna i hemlandet Finland.

Ada Thilén och hennes målarsystrar insöp den kontinentala stämningen och i deras tavlor insmög sig en värme, färgprakt och chosefri enkelhet som på många sätt var banbrytande för tidens måleri.

Christian Sundgren skriver om hur Ada Thilén inspirerades av sina franska lärare och hur hon hängav sig åt porträtt och landskapsmålningar där färgerna och rörelsen enligt tidens ideal stod i fokus.

Ada Thilén tillhör inte de djärvaste av målarsystrarna, men hon är lyhörd och prövar sig fram. I boken skriver Christian Sundgren också om hur Ada Thilén som person är både anspråkslös och timid och om hur hon hela livet bor tillsammans med sina två systrar.

Arbete i det tysta

Den Thilénska släkten besitter en viss förmögenhet och trycket på Ada Thilén att få sina tavlor sålda är därmed aldrig särskilt stort. Även om många av hennes tavlor vinner pris och får uppskattande recensioner, får de aldrig det genomslag de annars kanske fått om de i högre grad funnits tillgängliga på den öppna konstmarknaden.

Ada Thiléns konstnärsgärning är omfattande, men har alltså till stora delar förblivit privat. Hennes roll som en expressiv förnyare av den finländska målarkonsten är inte heller särskilt betydande om man jämför hennes tavlor med betydligt egensinnigare konstnärer såsom Helene Schjerfbeck eller Ellen Thesleff.

Enligt Christian Sundgren ligger Ada Thilén betydelse snarare i hennes roll som sammanhållande faktor, inspiratör och vän till många kvinnliga kollegor, vars konstnärsbana förmodligen varit betydligt gropigare utan Ada Thiléns bistånd och samhällsengagemang för lika rättigheter.

Trots sin tillbakadragna natur uppvisar Ada Thilén ett förvånansvärt mod och en klarsynt rättsuppfattning när kvinnornas rättigheter debatterades under förra seklets början. Den sidan är värd att lyftas upp, liksom hennes känsliga måleri som speciellt väl lämpade sig för intima porträtt och böljande landskap.