Det hör till ovanligheterna att en av sällskapets medlemmar tar sitt medlemskap på sådant allvar att hon författar en äventyrs-roman i sant Hellersk anda. Nu har den finlandssvenska författa-rinnan Heidi Böckman släppt boken med den fantasieggande titeln Herr Collins testamente. Intrigen som inleds i ultrarapid utvecklas så småningom till en otrolig kraftmätning där huvud-personen i sant Hellersk anda löser både mysteriet och landar med fötterna på jorden.
Konstnärinnan Helena har fastnat i ett sorgligt äktenskap med en framgångsrik läkare där hon givit upp en lovande karriär för att betjäna man och barn. Hon får ett sockrat erbjudande om att tillbringa en sejour i ett konstnärskollektiv på Capri. Där Heller skrev om och för den klass som tyskan kallat ”gebildete” låter författarinnan 2000-talets övre svenska medelklass exekvera sin språkliga och moraliska torftighet.
Jag gick upp på vinden och letade fram mitt staffli. Sen föreslog jag att vi skulle annonsera efter en hemhjälp. Det blev ett j…a liv. Det hade vi inte råd med. Och barnen behövde sin mor. Henry sa att jag var ett flummigt fruntimmer som tänkte offra sin familj för meningslöst navelskåderi. Att jag hade fallit för veckotidningsdravlet om att kvinnor borde förverkliga sig själva. Han skrek att jag inte älskade honom längre.
Nu visar det sig att Helena är barnbarn till den framlidne Filip Collin. Modern avslöjar att hon under hemlighetsfulla former är berättigad till ett arv under förutsättning att hon lämnar sin fähund till make. Sagt och gjort. Hon ger sig av till Capri och byter till sitt flicknamn Collin. Just detta namnbyte gör att hon på Capri hamnar i en malström av oväntade händelser som med Hellerska undertoner leder fram till ett oväntat crescendo. Under resans gång återkommer namnet Pelotard, och Capriprofilen och natio-nalekonomen Gunnar Adler Karlsson uppträder under nödtorftigt maskerande pseudonym.
Kalenderbitaren må dock beklaga att förordet inte faktagranskats. Gunnar Serner skrev inga noveller under sin Londonvistelse. Inte heller publicerade han 30 utan 57 boktitlar. Dessa småfel förringar dock inte bokens värde.
Heidi Böckman har åstadkommit en originell och underhållande roman som visar att hon är en värdig arvtagare till Frank Heller. De oväntade vändningarna påminner i någon mån om dem i Kejsarens gamla kläder eller Tre mördare inträda. Att den utdöda konversationskonsten ersatts med ett modernt språkbruk är ingen nackdel ― tvärtom. Boken anbefalles därför till läsning för varje sann Hellerian.