I A. Lena Persons hjärtehotell, skriven av Sonja Nordenswan, möter vi de tonåriga vännerna Peik och Lena under sjuttiotalet, med start i deras skolvardag. Peik är kär i Lena som är kär i lite vem som helst på klassen, i vem som helst men inte i Peik. Peik är en tyst iakttagare och följer Lenas kärleksdrama från sidan. Lena är kärleksfull och impulsiv där Peik är lugn och tillbakadragen, men genom sin kärlek till musik dras de ändå till varandra och börjar brevväxla. Det här gör att deras vän-skap blir djupare, och det visar sig att de kommer att följa varandra genom livet. Men inte nödvändigtvis på det sätt man först tror.

Nordenswan berättar nostalgiskt utan att bli sentimental. Språket är finurligt, omväxlande, aldrig tråkigt. Handlingen är skarp. Musiken som karaktärerna dyrkar bär berättelsen framåt. Förutom kärlekens skepnad i olika åldrar behandlar romanen också teman som behovet av att bryta upp och lämna sin ungdomstid bakom sig, att gå emot samhällets förväntningar och hur små faktorer inverkar på stora beslut. Det finns en social dimension i berättandet, sjuttiotalet är ändå tiden för frihet, p-piller och liftande som enda trovärdiga färdmedel. Lena lever (tråkigt nog) enligt egen utsago som hippie i en tid då hippietiden redan är förbi.