Sonja Nordenswan är inte rädd för att pröva nya berättargrepp. I romanen "A Lena Persons hjärtehotell" börjar det som en tillbakablickande ungdomsskildring där småstadskillen Peik berättar om åren i mellanskolan och om förälskelsen i den populära Lena. Det är som det brukar, till det yttre händer inte så mycket, det är i relationerna till andra och de tonåriga känslostormarna som det händer saker. En tredjedel av romanen utspelar sig här.
      Men så ger sig Peik och vännen Kristian ut på en fjällvandring och Peik rasar utför en fjällbrant och bryter nacken. Här passar Nordenswan på att byta spår för Peik får av en andekraft erbjudandet att bli skyddsängel. Åt Lena. Resten av romanen berättar han om Lena utifrån sitt osynlighetsperspektiv. Han får en chans att berätta om Lenas liv ur ett utifrånperspektiv och ändå följa henne på nära håll.

Det förtjänar att påpekas att det här också i hög grad är en roman om 70-talets popmusik, Beatles och Jimi Hendrix hör till husgudarna och många låtar svävar förbi i berättelsen. Musiken används för att förankra och syresätta berättelsen, de som är uppvuxna med dessa soundtracks kommer att gilla berättelsen.
      Lena är en frihetsälskande själ som vantrivs i skolan. Hon rymmer hemifrån och snor pengar av pappan för att ha en grundplåt. Sedan är det ut och bort som räknas. Lena upptäcker Europa genom människor och förhållanden. Ett tag funderar hon på att gå till sjöss men en våldsam upplevelse i Aberdeens hamn avskräcker henne. Efter år av kringflackande hamnar hon, och skyddsängeln, på Åland.

Mycket i romanen har en autentisk ton. Vi är långt ifrån dagens politiskt korrekta jämställdhet, människor möts och ger och tar utan att reflektera över konsekvenserna. Det blir som det blir och ängeln Peik har inga fysiska möjligheter att ingripa, det han har som arbetsredskap är tankekraft och ibland fungerar den som han har tänkt.
      Peik vet inte själv vem det är som styr hans änglaliv. En ond eller god demon? En universell kraft eller rent av fan själv? Ingen som vet. Den här kraften materialiserar sig som en äldre gentleman på ett tåg på väg söderut genom Frankrike. Han spelar kort med Lena och delar sin matsäck med henne. Och gör en överenskommelse om framtiden med Peik.
      Man får lov att säga att denna märkliga gudomliga inkarnation passar väl ihop med det 70-tal som beskrivs. Kanske vi får de gudar vi föreställer oss?
      Romanen om A. Lena Person är underhållande och belyser väl en epok som ligger i det nära förflutna och som kan återupplivas och återupplevas med hjälp av musiken. Nu ska jag gå och bläddra i högarna med LP:n, det känns passande.