Mariehamnaren Sonja Nordenswans nya roman Frihetens prisutgör ett slags parallellhistoria till hennes förra roman En sång ur kylan (2016), men trots att en del karaktärer från den förra återkommer i den nya handlar det ändå om en helt fristående berättelse.
   Romanens ramberättelse inleds med att Jason Mossberg kommer hem till Kalifornien 1919 när första världskriget är över. Efter att under kriget ha råkat ut för en självförvållad skada i ögat av en handgranat i Frankrike hade Mossberg till slut hamnat på ett konvalecentsjukhus i Belfast, och därifrån letat sig till sin farfars hemtrakter i Sligo på Irland.
   I stället för rötter och anfäder hade Mossberg till sin förskräckelse funnit ut att en stor del av hans släkthistoria tycks vara fabricerad, byggd på en stor, svart lögn.

Väl hemma i Kalifornien konfronterar Jason Mossberg sin farfar, den sedermera till USA från Irland emigrerade August Mossberg. Och farfadern börjar berätta om vad som egentligen skedde en gång i tiden, och varför.
   Farfaderns berättelse tar oss tillbaka till 1800-talets mitt och dels till Saga socken någonstans på sydöstra Finlands landsbygd, dels till landsbygden utanför Limerick och vidare genom Irland till Dublin, dels till Stockholm och vidare genom decennierna och över Atlanten med emigranterna till New York, över den amerikanska kontinenten för att slutligen åter landa hemma i Kalifornien i romanens nutid för hundra år sedan.
   Det är på flera sätt befriande att läsa Sonja Nordenswan. Som redogörelsen ovan visar är hon en av de författare som ordentligt skriver sig ur den finlandssvenska litteraturens "trånga rum" - ett epitet som Merete Mazzarella myntade 1989 i essäboken Det trånga rummet och som använts för att beskriva det myckna psykologiserandet och navelskåderiet i den finlandssvenska romantraditionen.
   Nordenswan pysslar inte med sånt. Nej, Frihetens pris är bred epik av traditionellt snitt, med ett stort persongalleri och en handling som spänner över sjuttio år och där vi alltså rör oss över såväl kontinenter som världshav.
   Det är således ett vidlyftigt och utmanande romanprojekt Nordenswan ger sig på. Till syvende og sidst lyckas hon också föra projektet i hamn och knyta ihop berättelsens trådar behjälpligt, men tyvärr glappar det betänkligt under resans gång.
   Det är två parallellhistorier som varvas, kapitel för kapitel, och inledningsvis fungerar det fint. Vi kommer nära personerna och dras in i historierna, men mellan kapitlen sker stora tidshopp som gör att karaktärerna försvinner ur sikte.
   När vi träffar personerna igen har ofta decennium förflutit sedan senaste kapitel, emellanåt två, och de gångna åren rekapituleras snabbt på någon sida. Det gör att en viss intimitet i berättandet och närhet till karaktärerna går förlorad, och som läsare känner jag mig allt mer distanserad och kallhamrat ointresserad av romanens personer och historiens tilldragelser.

Det är mycket synd, för det är tydligt att Nordenswan verkligen kan berätta - och att hon har något att berätta. För att undvika de stora distanserande hoppen i berättelsen hade det, tror jag, varit fördelaktigt att satsa mer på att här närmare följa ett av romanens spår, och spara och utveckla andra spår till en tredje roman om perioden.
   Här hade jag med nöje närmare - eller uteslutande - följt historien om pigan Anna från Saga socken och hennes klassresa som går via Stockholm och den sakteligt framväxande kärlekshistorien med tidningsredaktören Petter Lindeman, till New York där paret Lindeman snart befinner sig i händelsernas centrum mitt i en framväxande, progressiv jämställdhetsrörelse.
   Anna framstår som en stark och komplex kvinna, och är romanens i särklass djupast och skickligast tecknade karaktär. Historien om henne och Petter är också romanens starkaste och mest intressanta. Den hade vunnit ytterligare kraft om den fått gro självständigt och bre ut sig på bekostnad av parallellhistorierna, och det hade även romanen som helhet vunnit på.
   Här hade författaren varit behjälplig av en starkare redaktörshand, och romanen hade också mått väl av en ordentlig korrekturgenomgång.
   Jag hoppas att Nordenswan till sin nästa bok hittar ett förlag som har möjlighet att erbjuda sådana tjänster. För det är hon värd med sin starka berättarröst.